Friday, January 06, 2006
Rätt
Häromdagen, i min iver att engagera mig i svensk politisk debatt, hade jag en dialog med en debattör där denne till slut hävdade att allt gott grundar sig på den naturliga rätten. Tydligen en konstant naturlag vars tillämpning alltid angav något som var rätt. Jag måste säga att det skar i mig. Något stämde inte. Är verkligen Rätt ett fenomen som är beständigt och rätt tillämpat anger Den Rätta Vägen? Och hur ska man veta att man tillämpar Rätten rätt?
Finns det någonting som egentligen är rätt? Hur vet man att något är rätt? Ja, många kan säkert peka på uppenbara saker som att en bordsyta är plan eller att socker är sött. Att en sekund är 9 192 631 770 svängningar av strålningen hos cesium-133 eller att bära sina strumpor ut - och - in just nu är "rätt"? Men, en person med ett mikroskop kan ganska lätt visa att ett bord inte är plant. Att alla upplever socker som sött kan man aldrig veta, då inte alla gillar socker eller sött. Upplevelsen är ytterst individuell.
Det är endast när vi jämför andra abstrakta och artificiella fenomen som t ex måttenheter av tid, som plötsligt allting verkar konkret och uppenbart. Att en sekund är sådär många svängningar av det där radioaktiva ämnet är ju uppenbart. Hur många har inte räknat det? Ja, det skulle ju vara jag då. Men jag accepterar sekunden ändå, trots att jag inte räknat alla de där svängningarna. Förresten är väl inte Rätt beroende av ifall jag tycker så eller inte. Inte kan väl rätt finnas helt beroende på en samlings individers uppfattningar om att det skulle vara just så - rätt?
Men 1 + 1 = 2. Detta är uppenbart. Därom tvista ingen. Ettor finns ju överallt. Eller man kanske ska säga: Uppfattningen av dem. Ettorna. För jag har i alla fall inte stött på en etta i annat än skriven form. Ja, ettor och tvåor och alla andra siffror är väl ganska påhittade. Hm, ja. Jag tror att vi är inne på det där abstrakta igen, alla de där Hitte-på grejorna som vi människor skapat för att göra omvärlden mer greppbar, bekväm och begriplig. Åtminstone tror jag det. Att man lägger ihop en siffra med sig själv så blir det en annan siffra, ett förhållande som alltid antingen är rätt eller fel. Allting beror på vilken siffra man lägger ihop med vad. Alla har vi lärt oss det i skolan. Det har tragglats ständigt och jämnt hos oss alla.
Men, som jag sagt tidigare: I mötet med andra mänskliga "hitte-på"-ting ter sig Rätt vara väldigt konkret som uttryck för det som skapar harmoni och balans. Rätt. Ett sätt att förhålla sig så långt som möjligt ifrån Fel. Men, det är när vi tillämpar Rätt på vår verkliga omgivning som uppfattningen av Rätt inte alltid är så klar och uppenbar. Även förklaringen av de enklaste förhållanden i verkligheten måste alltid följas av en uppsjö av andra förhållanden som vi antingen ska räkna med eller helt enkelt bortse ifrån. Och väljer vi att räkna med de andra förhållandena, kan detta leda till att vi måste ta hänsyn till ytterligare förhållanden som påverkar de förhållanden som vi ifrån början valde att ta med. Och tar vi inte med dem, så blir väl inte resultatet rätt? Det blir väl bara ungefärligt. Och väldigt ofta kan varje resultat kontras med "det är relativt".
Nä, i mina ögon är Rätt väldigt svårt att tillämpa i verkligheten. Likväl så gör många det. Det finns de som t o m dödar och säger att det är rätt. På vissa ställen på Jorden dödar man människor för att dessa har dödat andra. Dessa människor har gjort fel. Man arrangerar en rättegång, en process där Rätt ska finnas i slutet. Rätt ska kristalliseras ut ifrån skeendet och kvar ska felet stå. Felet ska förintas med straffet, gärningen som ska ställa allt till rätta. Och den som har dödat har gjort fel och ska i vissa fall dödas för att det ska bli rätt igen. Döden som straff ska ställa dödandet till rätta.
Och en natulig Rätt som ett fenomen, skapat av Naturen, har jag aldrig sett. Jag misstänker att den där rätten inte är annat än ett instrument, skapat av författaren för att ge sig den moraliska rätten till den oinskränkta Makten. För, ensamrätt på Rätt är som begrepp lika absurd som den är välsmakande för de makthungriga.
Finns det någonting som egentligen är rätt? Hur vet man att något är rätt? Ja, många kan säkert peka på uppenbara saker som att en bordsyta är plan eller att socker är sött. Att en sekund är 9 192 631 770 svängningar av strålningen hos cesium-133 eller att bära sina strumpor ut - och - in just nu är "rätt"? Men, en person med ett mikroskop kan ganska lätt visa att ett bord inte är plant. Att alla upplever socker som sött kan man aldrig veta, då inte alla gillar socker eller sött. Upplevelsen är ytterst individuell.
Det är endast när vi jämför andra abstrakta och artificiella fenomen som t ex måttenheter av tid, som plötsligt allting verkar konkret och uppenbart. Att en sekund är sådär många svängningar av det där radioaktiva ämnet är ju uppenbart. Hur många har inte räknat det? Ja, det skulle ju vara jag då. Men jag accepterar sekunden ändå, trots att jag inte räknat alla de där svängningarna. Förresten är väl inte Rätt beroende av ifall jag tycker så eller inte. Inte kan väl rätt finnas helt beroende på en samlings individers uppfattningar om att det skulle vara just så - rätt?
Men 1 + 1 = 2. Detta är uppenbart. Därom tvista ingen. Ettor finns ju överallt. Eller man kanske ska säga: Uppfattningen av dem. Ettorna. För jag har i alla fall inte stött på en etta i annat än skriven form. Ja, ettor och tvåor och alla andra siffror är väl ganska påhittade. Hm, ja. Jag tror att vi är inne på det där abstrakta igen, alla de där Hitte-på grejorna som vi människor skapat för att göra omvärlden mer greppbar, bekväm och begriplig. Åtminstone tror jag det. Att man lägger ihop en siffra med sig själv så blir det en annan siffra, ett förhållande som alltid antingen är rätt eller fel. Allting beror på vilken siffra man lägger ihop med vad. Alla har vi lärt oss det i skolan. Det har tragglats ständigt och jämnt hos oss alla.
Men, som jag sagt tidigare: I mötet med andra mänskliga "hitte-på"-ting ter sig Rätt vara väldigt konkret som uttryck för det som skapar harmoni och balans. Rätt. Ett sätt att förhålla sig så långt som möjligt ifrån Fel. Men, det är när vi tillämpar Rätt på vår verkliga omgivning som uppfattningen av Rätt inte alltid är så klar och uppenbar. Även förklaringen av de enklaste förhållanden i verkligheten måste alltid följas av en uppsjö av andra förhållanden som vi antingen ska räkna med eller helt enkelt bortse ifrån. Och väljer vi att räkna med de andra förhållandena, kan detta leda till att vi måste ta hänsyn till ytterligare förhållanden som påverkar de förhållanden som vi ifrån början valde att ta med. Och tar vi inte med dem, så blir väl inte resultatet rätt? Det blir väl bara ungefärligt. Och väldigt ofta kan varje resultat kontras med "det är relativt".
Nä, i mina ögon är Rätt väldigt svårt att tillämpa i verkligheten. Likväl så gör många det. Det finns de som t o m dödar och säger att det är rätt. På vissa ställen på Jorden dödar man människor för att dessa har dödat andra. Dessa människor har gjort fel. Man arrangerar en rättegång, en process där Rätt ska finnas i slutet. Rätt ska kristalliseras ut ifrån skeendet och kvar ska felet stå. Felet ska förintas med straffet, gärningen som ska ställa allt till rätta. Och den som har dödat har gjort fel och ska i vissa fall dödas för att det ska bli rätt igen. Döden som straff ska ställa dödandet till rätta.
Och en natulig Rätt som ett fenomen, skapat av Naturen, har jag aldrig sett. Jag misstänker att den där rätten inte är annat än ett instrument, skapat av författaren för att ge sig den moraliska rätten till den oinskränkta Makten. För, ensamrätt på Rätt är som begrepp lika absurd som den är välsmakande för de makthungriga.
# posted by Ulf Popeno @ 11:21 PM 
